Hybridarbete och åtta kramar om dagen: varför jag är tacksam för nya arbetsmetoder på Mars
Av Margaret Mitchell, Global VP, People & Organisation, Mars Incorporated
Jag är tacksam för de små stunderna som får mig att stanna upp. Kanske är det förväntan på vad 2023 kommer att föra med sig som lockar med hopp och nya möjligheter. Kanske har världshändelserna de senaste åren förändrat mig för alltid, och jag försöker påminna mig själv om vad som verkligen är viktigt. Oavsett anledning hade jag nyligen ett härligt ögonblick efter en fin kram från min tolvårige son innan han hoppade på bussen för att åka till skolan sista dagen före lovet.
Innan pandemin vände upp och ner på världen bodde vi i Singapore. Jag minns att jag kom hem från jobbet en kväll till min yngste son (som nu är tolv år gammal), som ivrigt väntade på att berätta för mig vad han hade lärt sig om vetenskapen bakom kramar. Du hörde rätt: kramar. Han berättade att åtta kramar per dag var ett magiskt antal (enligt hans lärare) och räknade upp fakta om alla hälsofördelar med dessa åtta kramar, från lägre blodtryck till högre serotoninnivåer. Sedan fick jag en riktig bamsekram som varade längre än vanligt. Jag skrattade åt hans iver ända tills han släppte taget, med en min som var allt annat än glad.
”Vad är det?” Jag fick inget svar.
Mina tankar rusade iväg med det gamla vanliga: mobbad i skolan, bråkat med läraren, osams med en av brorsorna ...
”Du kan berätta vad som helst för mig”, uppmanade jag.
Han var helt klart tvungen att samla mod, så jag väntade tålmodigt, redo för att erbjuda min supermammaproblemlösning så snart han var klar.
Han viskade: ”Jag tror inte att du har tid med åtta kramar varje dag.”
Vilken käftsmäll. Mina långa dagar på kontoret och alla resor gjorde att min då åttaårige son kände av effekterna och nu oroade sig för att jag inte hade tid med åtta kramar varje dag, vad han än trodde att det betydde för mitt välbefinnande. Om mitt barn kände att jag inte kunde avsätta några minuter varje dag för att få extra kramar, vad höll jag då på med? Som arbetande förälder vet man att det alltid kommer att behövas kompromisser. Men när dina barn märker av dessa kompromisser och oroar sig för dig är det något som är snett.
Vi snabbspolar till det största globala experimentet med distansarbete som någonsin har genomförts: COVID-19-pandemin när miljontals kontorsarbetare skickades hem för att arbeta där. Mars fantastiska Associates på alla våra arbetsplatser, från djursjukhus till fabriker och kontor, provade sig fram till hur man arbetar säkert och håller igång verksamheten. För de som arbetar på våra kontor innebar det distans på heltid under pandemins mest kritiska period. Inga resor, och vi var tvungna att införa ny teknik för att få jobbet gjort. Vilken fantastisk uppvisning av mänsklig flexibilitet och uthållighet. Jag var då chef för ett till största delen distansbaserat team över hela Asien och Stillahavsområdet, och saknade fortfarande att träffa kollegor över en kopp kaffe och ta itu med komplexa affärsutmaningar i ett konferensrum med whiteboards och post-it-lappar på väggarna (det är inte riktigt detsamma när man är ensam hemma). Men jag upptäckte, precis som resten av världen, att det även fanns fördelar med att arbeta hemifrån.
Helt plötsligt hade jag tid för åtta kramar om dagen. Utan arbetsresor i ekvationen och tre barn som gick i skolan på distans tillbringade vi nu mer tid än någonsin tillsammans. Mitt i kaoset i vår nya virtuella värld uppskattade jag stunderna av kontakt under dagen, de regelbundna familjemiddagarna, roliga saker som jag sa utan att veta att barnens klasskompisar kunde höra mig på distans(!) och till och med trängseln runt matbordet när vi skulle få det sista gjort för dagen. Detta var livet i vår lilla familjebubbla. Precis som alla andra var jag inte riktigt säker på hur livet efter pandemin skulle se ut eller när nästa fas tog vid. Jag var säker på att jag inte ville förlora känslan av att vara närmare min familj. Jag var säker på att jag inte ville riskera att inte ha tid för åtta kramar varje dag.
Sommaren 2021 meddelade Mars att framtiden för Associates skulle vara hybridbaserad. Vi insåg vår chans att omdefiniera var, när och hur vi arbetade i enlighet med våra fem principer och syfte. Vi hoppades att denna förändring skulle erbjuda flexibilitet som gynnade både våra Associates och vårt företag. Vi valde också medvetet att anamma en global evidensbaserad riktlinje för våra Associates, där vi uppmuntrade dem att – när det var säkert – tillbringa ungefär hälften av sin arbetstid tillsammans med sina team och kollegor på plats.
Jag återvände till ett kontor för första gången i juni 2021. Eftersom jag axlade en ny roll under pandemin var det både ett nytt jobb och ett nytt kontor för mig på vårt globala huvudkontor i McLean, Virginia. Det var något med den här nya, uppskalade hybrida flexibiliteten som verkligen tilltalade mig: att få byta miljö, träffa både gamla och nya kollegor igen, känna värdet av att samla mitt utspridda team fysiskt när det behövdes – och att använda digitala möten när det passade bättre. Jag uppskattade också friheten att själv kunna välja var och när jag jobbade, beroende på vad som behövde göras. Men det uppstod såklart även nya utmaningar och stötestenar: tekniken behövde komma ikapp våra nya behov för hybridmöten, vi behövde hantera hur nya virusvarianter och smittvågor påverkade möjligheten att samlas, vi fick hela tiden utveckla våra färdigheter för att få det nya arbetssättet att fungera – och försöka hitta balansen mellan våra egna preferenser, kundernas behov och det som var bäst för teamet som helhet. Det har verkligen varit en process.
Vetenskapen om flexibelt arbete håller helt klart fortfarande på att utvecklas, och hittills visar resultaten att hybridarbete är bra för företag och människor, vilket inte är så förvånande. Precis som alla andra organisationer över hela världen håller vi på att ta reda på hur vi kan omvandla vår vision om flexibelt arbete till en effektiv och inkluderande upplevelse på fysiska och digitala arbetsplatser för våra Associates. Vi lär oss dag för dag, experiment för experiment, att förstå vad denna nya utveckling kommer att innebära. Jag tror att det är värt besväret om det hjälper oss att skapa ett mer meningsfullt och balanserat arbetsliv där vi kan uppnå stordåd tillsammans.
Så jag är tacksam för att Mars och alla andra arbetsgivare världen över anstränger sig för att lära sig och utveckla vår väg framåt i detta ”nästa normala˝ till nytta för alla. För vad vi än använder för att mäta ömsesidig framgång (jag räknar fortfarande kramar per dag) leder det till bättre människor, bättre företag och – enligt min uppfattning – en bättre värld.
